Därför valde jag Gran Canaria

Det var vädret som avgjorde. Tv-bilden här visar hur det är för det mesta i Gran Canaria: molntäcket ligger däruppe på väg till Europa och Norden. Här på öarna skiner solen. Det var dock en lång beslutsväg. Viktigt i det hela var också min ångest inför pensioneringen. Jag utvecklade mitt alldeles eget system för halvtidspensionering. Vid slutet av denna blogg lär du också snappsvisan som Lill-Babs lärde av Kekkonen.


För första gången var jag på Gran Canaria först 2005. Det var min allra första solsemester. Innan dess hade jag semestrat antingen på stugan i Finland eller hemma hos min ex. i Jylland.

Men 2005 hade jag träffat min Väninna som var rutinerad solresenär. Hon valde hotell Green Field i Playa del Inglés för vår julresa. Vi var sent ute och det var heller inte så mycket att välja på. Det var ödesmättad val även om jag inte bott i det hotellet sedan dess.

                                                   Det svensk-finska Playa del Inglés

Vi reste med en svensk charterbolag från Stockholm, men bara vi kom ut från hotellet pockade finska inslagen på. Baren Ryysyranta, en sliten affisch på elskåpet för Jorma Kalevis dansställe, och på andra sidan gatan dansrestaurangen Apilaniitty (Klöveräng). Det finns fler finska ställen, och dessutom ännu fler svenska t.ex. dansstället Systembolaget som renommésnyltar sin rikssvenska dito, eller stora dansrestaurangen Play del Sol där Lill-Babs skall sjunga och showa just i kväll  25.1.2010 med våran närvaro.

När vi tittade då 2005 på Apilaniittys affisch därute såg jag att det var en Mikki, som skulle sjunga där.

- Är det kanske Mikki från Olofström, frågar jag inkastaren.
- Ja visst, säger hon, som visar sig vara hans hustru. Hon också från Olofström.

(Till dem som inte vet tillägger jag att i Olofström bor fler finländare än i någon annan ort i Syd-Sverige, 150 km norr om Malmö. Volvo är största arbetsgivaren.)

Jag hade intervjuat Mikki för Radio Malmöhus/Radio Blekinges finska sändningar för flera år sedan efter att han hade spelat in ett par c-kassetter med musik – det var då vid teknikbyten från c-kassett till cd-skivor. Han sjöng i finska danser i Sverige samt i Finland under somrarna vid sidan av sitt jobb på Volvo.

Han bor kvar här än idag, är nu mer känd som Kanarian Mikki (Mikki från Canaria) har gjort 12 cd skivor av vilka den från 2008 klättrade på listan av tio mest sålda schlager cd:er i Finland. Inte illa. Dessutom basar han Apilaniittys verksamhet och även turas om varenda kväll att sjunga med José. José sjunger också på finska trots att han är spanjor.

Men då 2005 hade jag inga som helst drömmar om att bo en del av året här. Men det var uppenbarligen något som började gro då.

Pensionspaniken
Jag skall ärligt erkänna att pensioneringen kom för mig som en chock. Min fysiska åldern bodde inte i mitt skalle. Jag upplevde att jag hade mycket att ge än, jobbet var som en passion för mig delvis därför att Sverige började vakna i en ny era som erkände sina nationella minoriteter, många års kamp började bära frukt, lite sura och omogna men ändå. Utveckling är alltid spännande. Men även journalistjobbet som sådan var en passion för mig. Som bäst – eller värst – hade jag jobbat vid sidan av mitt ordinarie jobb i lokalradion på fritiden för två-tre finska tidningar och som YLEs korre i Danmark.

Jag hade varken goda eller dåliga hobbies, jobbet tog all tid. Vad i helsike skulle jag göra när mer än en tredjedel av min livsinnehåll skulle försvinna?

Att vara journalist är inte som att sälja en vara över disken eller producera det på löpande band. Det som jag gjorde hade jag själv hittat på, skapat från idé till utsändning, det var ofta en liten bit av min själ som gick ut i etern.
                                                       Halvårspension

Då kom jag på mitt helt eget strategi för pensioneringen. Efter att fyllt 65 tog jag ut halva pension från Försäkringskassan, dessutom hade jag redan börjat kvitta ut min arbetspension från mina 17 år i finska tidningar och YLE. Jag levde halva året pensionerad och jobbade den andra halvan. Jobb vinterhalvåret och ledig sommarhalvåret – dessutom några veckor som vikarie på sommaren i min redaktion i SR Sisuradio. Arbetsgivaren harkalde först, men var sedan nöjd också.

Det var en ypperlig lösning tyckte jag och många delade den uppfattningen. Jag kunde skola mig in i ledigheten och ändå hade en fot kvar tryggt i jobbet.

På min lediga årshalvan gjorde jag det som en man skall göra som först när han pensioneras: han gör ordning på sommarstället. Det gjorde jag också, byggde en ny bastu och delade gemensamt ärvda tomten med syrran och ritade och byggde en stuga för mig själv. Det yrkesmässigt krävande hade jag en timmerman som bodde som sommargranne till mig att göra, han höll också på att trappa ned.

Dessutom kunde jag prova det som också lockade. Att leva en del av året in ett varmt land. Frågan var bara var?

Kompetens för pensioneringen
På hösten 2004 hade SR en stor kassa tillbakabetalade försäkringspengar som skulle användas till kompetenshöjande utbildning av personalen. Vilken kompetens behöver en som håller på att pensioneras undrade jag och kom på att jag skulle ta en intensivkurs på spanska.

Malaga Instituto är en välrenommerad utbildningsanstalt just för detta. Jag hade stora glädjen att träffa en riktigt kompetent lärare i intensivutbildning av utlänningar. Men huvuddelen av kursen svarade en yngre man som inte alls höll måttet på det samma. Vi skulle ha lärt av att prata och lite grammatik. Det blev precis tvärtom och för mig var de bortkastade pengar.

Dessutom upplevde jag Malaga, Fuengirola och de andra orter jag kollade som mindre attraktiva, det var halvkallt månadsskiften november december.

Jag kom också på det kloka att livet skall innehålla mer än bara sol. Men livet i det varma lockade ändå. Jag hade bland annat läst om hur nyttigt det är för hälsan att bo där solen skiner.

Med hjälp av Internet undersökte jag också Cypros, och Malta, där man klarar sig bra på engelska. Portugal och Kroatien verkade också spännande. Thailand kikade jag lite också men den var för långväga borta. Jag hittade inte det jag sökte.

                                                       Torrevieja och Altea

Jag fick avgörande hjälp av en finskspråkig Internetsida www.espanja.org. Jag rekommenderar den varmt till alla som kan finska, tyvärr känner jag ingen motsvarighet på svenska. Det är en diskussionsforum för alla som är intresserade av att bo, har bott eller som bor i Spanien. Med sidans sökfunktion får man bra starthjälp, detsamma gäller att följa debatter på sidan. Om man inte hittar det man söker kan man ställa frågor. Svar brukar komma snabbt och för det mesta är det väl sakkunnigt både om stort och smått.

Via den sidan kom jag på orten Torrevieja som ligger längre norr – eller norrost – från Malaga, nära Alicante. Den lilla staden har en gynnsam klimat eftersom den ligger vid en saltsjö. En av världens bästa för hälsan läste jag någonstans, men det samma hade jag läst om några andra ställen också. Skryt för egna botrakter tenderar vara allmän tendens när man debatterar var någonstans är det bra att bo på. Läste i våras i Dagens Industri att Altea ( nära Benindorm ) ännu högre norrut skulle ha bra mikroklimat, så bra att även John Pohlman lär ha bott där.

Poängen är att klimatet vid Medelhavet kan variera mycket från ort till ort. Man skall ta reda på var det är bra. T.ex. viktigt är hur bergen ligger till. ( Klicka på bilderna så blir de större. )

Här kollar du vädret
Då ställde jag frågan på www.espanja.org var är våren bäst i Spanien under mars-april då jag hade tänkt prova det varma boendet. Och jag fick som svar råd att kolla denna vädersida:

http://www.gaisma.com/en/dir/001-continent.html.

Det finns ingen brist på väderinformation på tidningarnas Internetsidor. Men på Gaisma kan man jämföra vädrets långa tendenser månadsvis i hela världen, man söker först kontinent, sedan land och till sist ort. Först kommer fram solsiffror men när man rullar nedåt kommer väderinformationen fram. Kolla temperaturen och också regndagarna (wet days).

Här finns tabellerna för Malaga (Solkusten) , Torrevieja och Las Palmas i Gran Canaria. Dessutom kan man notera att vädret är soligare på alla Kanarieöarnas sydsidor, det är därför som turismen är det stora just där. Las Palmas ligger i norra delen.

Dessa tabeller avgjorde: jag valde Gran Canaria. Senare har jag dessutom lärt mig att Gran Canaria har ett av världens mest helsosamma klimat (den också). Det beror på mycket sol, lagom fuktighet året om samt jämn temperatur året om. Det blir knappast alls sådana häftiga värmeböljor som det kan förekomma på vid Medelhavet - där är ju sommaren varmare än på GC, vilket man ser på tabellerna.

Varför blev det sedan just San Agustín och hur hittade jag boendet och resan, det återkommer jag till om några dagar.

Lill-Babs då?

Hur gick det i hennes show på Playa del Sol? Tack bara bra. Det var lång kö på dörren innan man kom in. Och showen var härlig. Hon berättade bla. Att ha haft så roligt med Kekkonen, f.d. finska presidenten alltså. Han hade lärt henne en ny snappsvisa som går såhär:

- Vakna klockan åtta, full klockan nio, det var en förbaskat kort dag!