I denna blogg berättar jag om saker som man vanligtvis tiger om, fast annat borde vara fallet. Många män i min ålder har liknande besvär på prostatan som jag. Min första upplevelse med det kom som blixt från klar himmel. Jag skall också berätta om hälsoservicen på Gran Canaria, både om det offentliga och privata. Jag menar att detta är nyttigt läsning för alla män - och kvinnor i deras närhet. Historian blev väl lång, men jag hoppas att den ger konkret bild om vad som gäller.
Läs också om hur man minskar förstorad prostata:
http://tapanim.blogspot.fi/search/label/mikrovågsbehandling
Sama teksti suomeksi täällä
http://tapanim.blogspot.com/2010/02/kun-eturauhanen-tekee-tenan.html
Lördag 9.1.2010
Det förväntade samtalet kom idag kl. 13.54. Det var handläggaren på SOS International i Köpenhamn, servicefirman för Nordiska försäkringsbyråerna, som ringde och berättade att deras läkare hade godkänt betalningsgarantierna för min vård i Clinica Roca i San Agustín.
Hon kollade vad jag hade hittills kommit överens om med kliniken och lovade faxa betalnings garantierna till kliniken idag. Nu kan man ta itu med den egentliga vården.
Detta är möjligt tack vare min hemförsäkring. Dessutom har jag tur nog tecknat en separat utlandsförsäkring som gäller efter de 45 dygn som hemförsäkringen gäller utomlands. Jag ligger ju precis på gränsen. Jag är nöjd att jag offrade lite över en tusenlapp som det kostade försäkra sig för de cirka 40 extra dagar. Det sved nog lite, det var ju mer än för hela årets hemförsäkring.
I förrgår träffade jag klinikens urolog. Han nöjde sig närmast att kolla min sjukhistoria och påpeka att jag skall fortsätta med medicinerna som akutläkaren ordnat. Nästa åtgärd skulle bli nya prover och ultraljud skanning. Men för detta behövs försäkringsbolagets betalningsgarantier.
Fyraårig process
Dagen därpå tömdes min blåsa med en plaströr som fördes i blåsan via min urinrör. Jag fick sulfakur, som jag dock fick avbryta i slutändan pga. nässelallergin. Dessutom fick jag order att besöka urolog efter hemkomsten till Stockholm.
Arbetshälsans läkare skickade mig till urologen i Sabbatsberg sjukhus och där blev det konstaterad förstorad prostata. Jag blev ordinerad Xatral, en piller per dag vid kvällsmaten. Det har hjälpt mig att hålla kisset rinnande och sova på nätterna någorlunda bra, innebär 1-2 väckningar under natten, ibland några fler. Men också snabbt uppkommande påträngande behov som begränsar ens liv och rörelsefrihet. Man måste veta var toaletterna finns.
Ofta godartad cancer
Jag har inga symptom för cancern i de blodprov man tagit. Prostata cancern är den mest frekventa cancern både i Sverige och i Finland, men den har bättre prognos är kvinnornas bröstcancer. Man dör inte lika ofta i den. Det sägs att många äldre män har det, men dör för något annat innan den ens upptäckts. Andra öden finns också, SVT:s älskade nyhetsankare är bara ett exempel.
Samtidigt har jag hört och sett hur många män i mitt närmaste umgänge har fått lida både prostata cancer och behandlingar som underlättar kissbesvär. Jag vet hur allmänna dessa besvär är. Men jag vet också hur lite man pratar om dem och hur lite man vet om den innan man själv drabbas.
Jag lånar ett par stycken från http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26521
Det är vanligt att besvären kommer i 60-årsåldern. Ungefär varannan man över 60 år, och fyra av fem män över 80 år, har prostataförstoring.
En godartad förstoring kan ge besvär och behöva behandlas, men innebär inte att man har fått cancer. Ibland minskar besvären av sig själv.
Riskerna i värmen
För ett par veckor efter att ha kommit hit till San Agustín fick jag gå på toan allt oftare under natten och det blev allt besvärligare att kissa. Dessutom gjorde det ont. På dagtid tänker och märker man inte det på samma sätt som under natten då man måste vakna och gå upp. Det blev till slut en gång i timmen.
Jag antog att det berodde på värmeväxligarna här på Sydliga breddgrader. Under dagarna är det sommarvärme och lite svettigt. Men när solen går bakom molnen eller husknuten då börjar kylan klättra obemärkt upp ifrån fötterna till hela kroppen. Det tar sin tid innan man hajar till och byter till varmare kläder. Numera gör jag det så fort jag känner mig ens lite kyligt.
Mina nattliga toabesök besvärade naturligtvis också min Väninna. Visst förstod jag själv att nånting måste göras men hennes milda tjat fick mig att agera. Onsdag den 9.12 tog vi tillsammans taxin till Maspalomas hälsocentral, taxi därför att vi inte visste var hälsocentralen låg nånstans. Senare ser jag att bussen till Palmitos Park stannar utanför hälsocentralen.
Jag hade nog läst innan att det skulle bli ekonomiskt fördelaktigt.
Om privat sjukvård hade jag lite information om. Försäkringsbolagets krångliga policytexter gjorde mig osäker om vad som täcks av min hemförsäkring.
Offentlig vård är gratis - för patienten
På Hälsocentralen var det ett tiotal patienter redan i kö till mottagningens reception. Flera satt och väntade på stolarna för att komma in. Men personalen var trots sin press vänlig och hämtade en engelsktalande kvinna när det var klart att min ärende behövde översättning till engelska trots lappen som jag med hjälp av ordboken skrivit om mina besvär.
Jag antog att det gällde urinvägsinflammation.
Yngre läkare som pratade bra engelska med mig tog samma slutsats efter urinprov. Jag fick recept till apoteket. Läkarbesöket kostade ingenting eftersom jag hade EU:s sjukförsäkringskort ( erhålles från Försäkringskassan på begäran, eller i Finland från Kela). En tysk man fick betala kontant eftersom hans tyska sjukförsäkringskort dög inte. Han fick besked att söka ersättning hemma.
Dessutom blev det glad överraskning på apoteket. Medicinerna var också gratis eftersom jag är pensionär.
Detta hade jag läst om innan att sjukvården i Spanien är i princip gratis för pensionärerna fast jag hade svårt att tro att det är alldeles sant. Och det är det heller inte, privatvård kostar, dessutom även räkningen från offentlig vård går i slutändan till Försäkringskassan i Sverige eller Kela i Finland. Detta gäller t.o.m. för fast bosatta pensionärer här, som får hela sin pension från Sverige alt. Finland.
Uppdatering 6.11.2012: Spanien blir mindre frikostig att betala sjukvård för tillfälliga besökare. Nu får man i vårdcentralen bara medicinskt nödvändig vård. Gratis medicin till alla pensionärer är historia - man får betala 10 pros. av priset själv, högkostnadskydd finns, men allt detta gäller bara de som är skrivna i Gran Canaria. Bra reseförsäkring är god investering på längre än 45 dygns resor som hemförsäkringen brukar täcka.
Läs mer om detta på Skandinaviska klubbens Palmblad under rubriken "Värt att veta" - nyttoinformaton också bla. om recidencia http://skandinaviskaklubben.com/index_lp.htm
Besvären återkommer
Läkemedlet hjälpte något men inte helt som önskad. Jag fick springa något mindre under natten, men när jag ätit upp kuren blev det som förut. Jag fick tömma mig varje timme under natten, ibland även oftare. Det var klart att det var fel medicin.
Jag började fundera på att besöka privatläkare. Via internet hade jag kommit på att Clinica Roca, som ligger en kvarts promenad från vår apartementos, har också urologmottagning. Det står i klinikens reklam att personalen är delvis skandinaviskt talande.
http://www.hospiten.es/hospiten/HOSPITEN/published/DEFAULT/con_hospitales.jsp?&CATID=12&PRDID=198
Jag höll ut över helgerna men första vardagen efter nyår 4.1.2010 beslöt jag besöka Clinica Roca.
Nästan en svensk sjukhus
Clinica Roca ligger intill bungalov området Rocas Rojas, som svenska arbetsgivarorganisioner byggde efter kriget till rekreation för sina medlemmar. I hörnan av området finns också rehabiliteringsanstalten Svenska Re samt Svenska kyrkans lokaler.
Efter att ännu en gång läst försäkringsvillkoren på min hemförsäkring kom jag på att mitt fall borde gälla, det var ju en gammal sjukdom som blivit sämre under resan. Bara självrisken var bekymmer, skall jag verkligen betala 1500 SEK i alla fall? Hur som helst viktigast var att komma till bra vård. (Nej, jag behövde inte - men Länsförsäkringar sökte tillbaka sina pengar - åtminstone delvis - från Försäkringskassan långt senare.)
Det finns privata vårdföretag lite varstans här och de flesta av dem har specialiserat sig att ta hand om turister med försäkringar samt ge specialistvård som är billigare än den därhemma. Men försäkringsbolagets kort skall man alltid ha med sig. Skadan kommer oanmäld och om man inte har försäkrinskortet med sig tar ambulansen dig till hälsocentralen hur du än skulle önska dig hamna till privat vård.
Nya mediciner från privatakut
I Clinica Roca finns både akutmottagning och mottagning för specialistläkare samt vårdavdelningar i flera våningar. Ett minisjukhus alltså.
- Men vill ni kanske inte träffa en allmänläkare på akuten nu med samma, frågade damen i receptionen. Ja, varför inte, tyckte jag och fick fylla på ett formulär om mina personuppgifter, anhöriga som eventuellt skulle informeras därhemma, försäkringsbolag, försäkringsnummer osv. På sista raden stod det att denna klinik inte har avtal med Försäkringskassan och om min försäkringsbolag inte vill betala skall jag göra det själv.
Jag skrev på. Valmöjligheterna var inte så många.
Kort förväntan
Efter knappt halvtimmes väntan stod jag i akutmottagningens toalett och pressade fram ett kissprov. En kvart senare satt jag mittemot akutläkaren som gick igenom mina symptom och medicinska allergier, samt undersökte smärtområden runt min mage. En kvart till och urinprovets svar var färdigt.
- Ni har ingen urinvägsinflammation, absolut ingen. Det är något annat, sa läkaren. Sedan skrev han mig nya mediciner, typ smärtlindring. På vägen ut fick jag besked i receptionen, att jag hade tid hos urologen på torsdag kl. 17.30.
Privatläkarens mediciner kostar
Jag gick hemåt med lätta steg, men på apoteket blev det en överraskning igen. Mediciner på privatläkarens recept var inte gratis. Jag skulle haft en recept med röda kanter som hälsocentralens läkare skrev.
Nå, skadan var inte så stor, 6,34€. Och medicinen hjälper. Det gör inte mera ont att kissa, och det flyter lättare. Helt bra är det inte, men bättre. Jag vaknar först varannan eller var tredje timme istället för varje, sedan blir det sämre, en gång i timmen igen.
Urologen och tolken
Jag träffade alltså urologen redan i förrgår, på torsdag. Det var en mindre besvikelse. Dr. Garcia var mer intresserad av vad som stod på hans dataskärm än om mig, han knappt tittade på mig vid hälsning. Han pratade till sin dator, medan svensktalande norska sjuksköterskan Elisabeth talade och tolkade hans spanska till mig. Det var husets policy. Jag kunde ha fått tolkning på mitt modersmål finska också men menade att det gör det samma med svenskan.
Men å andra sidan doktorn mest kontrollerade de uppgifter som akutläkaren hade skrivit på datorn – tror jag. Hans budskap till mig var att nästa steg är nya prover och ultraljudskanning, men först behövs försäkringsbolagets betalningsgarantier.
Det var det som man ringde mig idag 9.1. kl. 13.54 om.
Bastuns välsignelse
Fredag 15.1.2010
Väntetiden till egentlig vård blev längre än jag trodde. När den förväntade telefonsamtalen från kliniken uteblir traskar jag dit själv på onsdag. Efter en viss sökande hittar man dock bekräftelsen från SOS International. Och jag får tid till ultraljud skanning om en vecka, blodtest kan jag komma och ge när det passar mig innan. Till urologen får jag den sista tillgängliga tiden 28.1.
Till ultraljud skall man komma med full blåsa står det understruken på pappret som jag får. Låter krävande just då. För att prova testar jag med vatten vid den tidpunkten som jag fått för skanningen hur länge jag kan hålla en och halv flaska vatten. Efter drygt tre kvart orkar jag inte mera hålla emot. Dagarna därpå blir det lättare, detta med plötsligt uppkommande och tvingande behov försvinner. Jag kan hålla mig tom. timmar, men med tiden blir besvären svårare, tömning varje timme igen.
Pga. en missförstånd är vi tre som skall till bastun på samma tidpunkt. Det ordnar sig, vi badar tillsammans, plats finns ju i bastun.
Olycksbrodern med hårda villkor
Den andre av mina bastukamraten berättar hur han just blivit hastigt opererad i Las Palmas pga. en böld som uppkommit ovanpå högra örat. Men innan han fick vård skulle ha skaka fram 9000€ kontant som garanti.
Han hade kommit med hjälp av EU-kortet till offentlig vård, men kön till operation var månader och läkarna menade, att han skulle opereras inom dagarna privat.
Hans försäkringsbolag ville inte ge garantier för privatvård eftersom han hade fått vård för samma sak i Finland, men behandlingen avbröts och han blev placerad i operationskön istället. Detta stoppade inte denna hurtigbulle att ta sin redan betald resa hit.
För att få pengarna inom ett dygn hit var heller inte det enklaste, fick jag höra.
Nordea kunde inte leverera. Däremot var det Matkahuolto (linjebussarnas fraktbolag) som gjorde det. Pengarna skulle hämtas från Posten i Playa del Inglés, som dock inte hade tillräckligt med kontanter. Däremot var det en indisk väskhandlare som öppnade sitt kassaskåp och räknade ut det som behövdes.
Efter att sjukhuset fått pengarna har vården varit riktigt bra, sa min nyvunne bastukamrat. Dessutom får jag senare höra att både reseförsäkringsbolaget och Kela ( finska försäkringskassan ) hade betalat en del av kostnaderna i efterhand.
Femfaldig prostata
Jag kommer till kliniken i god tid före det bokade tid. Berättar att jag vill gärna testas snarast möjligt annars kan det bli tvångstömning. Jag kommer in inom tio minuter, undersökningen tar kanske samma tid, sedan springer jag till toaletten. När jag kommer ut finns mina resultat i text utskriven på papper och i form av stora röntgenbilder färdiga i receptionen. Det var snabbleverans det.
Även läkaren får jag träffa en halvtimme innan avsatt tid. Nu pratar dr. Garcia direkt till mig på engelska, ingen tolk denna gång.
Han går igenom först blod- och urintesterna, inga konstighet.
Sedan läser han texten i ultraljudsrapporten och kollar bilderna. Där står det tydlig vad jag lider av. Inga problem med njurarna, prostatan är fem gånger större än normalt, 100 gr. istället för 20. Detta är orsaken till att jag inte kan tömma mig på vanligt sätt.
Nya mediciner hjälper
Förstorad prostata är ingen nyhet men att den är så stor är det. Den har uppenbarligen vuxit häftigt under min resa. Jag var beredd för att bli hyvlad vilket är det vanligt vid stopp. Mitt tillstånd är alltså inte så svår.
Det räcker med nya mediciner. Xatral och dess alfuzosin som hjälper flödet räcker inte mera. Jag får alfa blockerare tamsulosin istället och dessutom dutasterid som minskar prostatans storlek.
Redan första natten försvinner svidandet, jag får dock krysta och tömma varannan timme. Men under en knapp vecka känns det redan nästan som om jag har inget fel. Jag väcks under natten bara en eller högst två gånger.
Jubelpiss
Den som inte själv upplevt kan knappast föreställa den jubelkänslan man har när man kan pissa utan besvär, lugnt och lätt och leva sitt liv utan att tänka på nästa tömning och om det finns toalett på väg när det tränger på. Att man kan hålla sig utan att få tvångskänslor.
Det är bara festligt!
Problemet blir nu bara hur min svenska läkare bedömer valet av medicinering. Dr. Garcia sa att jag skall använda dessa troligtvis resten av livet. Det är också kostnadsfråga. En månads portion kostade 60€, drygt 600 SEK. På www.fass.se hittar jag den ena av mina mediciner på annat namn och det kostar på förmånspris nästan lika mycket som full pris här. Den andra känner FASS http://www.fass.se/LIF/home/index.jsp inte till, inte ens substansen tamsulosin (som dock finns på rådgivningssidorna i Finland och bla. i Stora Britannien) Xatral är hur som helst mycket billigare.
Jag ringer med Skype den 9.2. till Sabatsberg sjukhus och beställer tid till min läkare, men får inte önskad tid 25.-26.2. - dagarna efter hemkomsten – då mina inköpta mediciner tar slut. Jag får tiden till 2.3. och systern lovar tala med doktorn att hon skriver den ena medicinen, dustatrinen, som e-recept till apoteken 24.2., den andra, tamsulosin, är okänd till henne och det skall jag då köpa här en portion till och bestämma med läkaren hur vi gör sedan.
När jag träffar min läkare i Stockholm menar hon att Xatral gör samma sak som tamsulosinen som jag fick av den spanska läkaren. Dustasterid, som minskar prostatar, heter i Spanien Avadart och här i Sverige Avodart. Jag skall fortsätta med dem och om tre månader skall vi se hur det funkar. Om det inte funkar är hyvlandet nästa steg. Fast det blev inte hyvlandet utan mikrovågsbehandling - det kan du läsa i en annan text på denna blogg. http://tapanim.blogspot.com/2010/12/mikrovagsbehandling-av-forstorad.html#more
Läs mer om prostatabesvären här:
http://www.netdoktor.se/manlig-halsa/?_PageId=684
Mer on reglerna om att bo utomlands och söka hjälp från Försäkringskassan kan du läsa här:
http://www.forsakringskassan.se/privatpers/utomlands
Till slut: det kan vara andra orsaker också för kissbesvär. Det kan bero på diabetes, hjärtsjukdomar, infektioner eller sidoeffekter av läkemedel. Också i samband med Alzheimers sjukdom kan man uppleva tvångsmässig kissbehov. Alltså, om du har ofta trängande behov - besök en läkare.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Tiedätkö lisää? Kerro! Haluatko lisätietoa? Kysy!
Vet du mer? Berätta! Vill du veta mer? Fråga!