Turistparadiset som växte från öken

Turistområdet Maspalomas är Nordbornas storfavorit. Den började växa fram för drygt ett halvt sekel sedan då området var bara en ödemark. Till början var det markägaren som ville utveckla området och en grupp svenska entreprenörer som hjälpte till. Annars än på många andra turistområden var detta väl planerat. Även vissa hälsoproblem spelade avgörande roll.

Suomenkielinen versio täällä
https://tapanim.blogspot.com.es/2015/03/turistiparatiisi-maspalomas-kasvoi.html#more

När man går på de krokiga gatorna i Playa del Inglés upplever man att det hela har kommit till efter kaotiskt byggande. Man har byggt lågt med bungalovs och högt för stora hotell lite varstans som om några med stor plånbok har lyckats roffa sig mark. Så upplevde i alla fal jag det – men har fått komma till andra tankar.

Planeringen av Maspalomas har faktiskt som grund en internationell arkitekttävlan som arrangerades under Francos diktaturtid 1961.

Maspalomas är mer än man brukar tro, den sträcker sig från Meloneras i väst till Bahia Feliz i öst.  Trots att man brukar kalla dalen med Faro de Maspalomas, Maspalomas Campo de Golf och sandöken och naturreservaten Dunas Maspalomas till Maspalomas.

Grevfamiljens mark

Nu en kort stycke adlig historia á la Spanien. Lite tålamod, tack.

Franco hade år 1959 stiftat en ny lag som hade som syfte att locka utländska investerare i den då så slutna landet. I södra Gran Canaria ägde familjen de la Vega Grande Guadelupe 3000 hektar mark. Släktens huvudman då 8. greven Alejandro del Castillo y Castillo, kallad också Tomatgreven, hade börjat fundera att använda marken även till något annat än tomatodling. Han fick råd av öns högsta politiska ledning att bygga en s.k. parador, ett hotell för de välbeställda som en statlig koncern drev i olika delar av landet. En sådan finns bl.a. i Santa Cruz de Tejeda där turistbussarna brukar runda. Rumspriset är 100 – 300€ per dygn enligt hotell.com.

Grevfamiljen gillade inte idén. Däremot började man fundera på hur man kunde ta del av den nya turismen som börjat spira i form av charterresor. Här fanns ju två viktigaste ingredienser som behövdes: massor av sol och vida sandstränder vid havet.

Internationell arkitekttävlan

Utvecklandet lämnades från fadern till sonen, till den 9. greven Alejandro del Castillo y Bravo de Laguna (sista delen i namnet efter mamman som det hör till i Spanien). Hädanefter kallar jag honom Turistgreven till skillnad från pappan. Han fick idén att anordna en internationell arkitekttävlan som grund till byggandet av det nya turistområdet.

För detta skapade man en riktigt fin bok med omslag av trä som innehöll villkoren för tävlan samt beskrivning av förhållandena på området. Däri fanns bl.a. resultat av geologiska undersökningar och även studier hur vågorna beter sig här för att underlätta placering av båthamn. Det blåser ju mest antingen från nordost eller sydost. 

Naturligtvis var det kartor och bilder om området samt uppgifter om vad man ville ha här.

Man ville ha de bästa arkitekterna i hela världen att delta.

Man skulle göra färdiga planer för en modern infrastruktur, placering av vägnätet, grönområden, kommersiella centrum, skolor, kyrkor, idrottsplatser, helikopterplatser osv., alltså grundplaner för en kedja av fungerande samhällen.

Det var några svenska arkitekter som fick tag på boken och även en viss försäkringsdirektör som råkade se den och bli imponerat. Han blev nyckeln till svenskarnas engagemang. Återkommer till saken.

Avsikten var att skapa ett turistparadis med egna områden för olika grupper, för välbeställda och vanliga folket. Detta var framsynt eftersom massturismen var först i sin linda då. Greven säger att han ville skapa ett storartat turistområde där man tar också hänsyn till miljön.

 - Det jag främst ville värna var havsvattnet, öknen och sötvattenoasen vid fyren, berättar Greven i Birgitta Frejhagens bok ”Pionjärerna” som är den främsta faktakällan till denna bloggtext.

Greven gav området namnet Maspalomas, Costa Canaria. Det är kustremsan i kommunen San Bartolomé de Tirajana, som sträcker sig ända till toppen av bergen. 

Kommunen däremot ansåg att det inte var värt att satsa någonting till denna areal, som hade det sämsta marken på hela ön. Även i Las Palmas ansåg vissa att projektet var alldeles galet.

Lantlig idyll som ideal

Det kom 141 förslag från 24 länder, bl.a. från Sverige och Finland en från vardera. Franska arkitektgruppen SETAPs förslag valdes som vinnare. Kurvor som liknar hårlock är iögonenfallande i planen. Det är just dessa kurvor som förvirrar och irrar en när man går eller kör framförallt i Playa del Ingles. Men arkitekterna menade att de skulle ge intryck av en lantlig idyll som byggts långsamt under åren.

Birgitta Frejhagen gör stadsvandringar i San Agustín på måndagar och berättar om Maspalomas historia och svenskarnas del i den.

Jag är inte helt säker på att dessa tankar vid ritbordet har helt besannats. Grevens medarbetare har senare varit lite harms över att man inte sparade de japanska förslagen eftersom där hade man bäst insett vad som komma skall.

Områden för olika grupper var dock som beställaren tänkt. San Agustín i öst och Maspalomas Campo de Golf hade planerats som grönskande och lågt byggda. Detta har sedan förverkligats väl i Maspalomas Campo de Golf med sina fantastiska golfplan säkerligen för de välbeställdas smak. 

Det samma gäller sannolikt också Meloneras. Arkitekterna hade dock i tävlingsbidraget kallat området Ciudad de Maspalomas, staden Maspalomas.

San Agustín är däremot rikligt bebodd för det mesta av helt vanliga medelsvenssons. Mer om detta lite senare.

Massturismens Playa del Inglés

Playa del Inglés var påtänkt för massturismen, för stora hotell, butiker, köpcentrum i olika variant, restauranger osv. De finns det nu gott om men mellan storhotellen finns också flera kvarter med bungalovs. Jag misstänker dock att flera av dem är där vinnarna placerat parker. Grönområden får man leta efter i Playa del Inglés.

Norr om Playa del Inglés finns San Fernando som var planerad som bostadsområdet för alla de som arbetar inom turistindustrin, först för de som byggde och numera mest för servicefolk. Tävlingsprogrammet ville ha även dit köpcentrum, skola, kyrka, stadspark, sportplan osv. Så blev det också.

Greven och arbetarna

Något av de första som Turistgreven låt byggas var just bostäderna till arbetarna. Det behövdes för att locka arbetskraft från andra delar av ön. Dessutom byggdes dagis för småbarnen vilket var alldeles nytänkt i Spanien där hustruns plats var ännu länge vid spisen eller i bästa fall i jordbruksarbetet. Men till hotellen i Maspalomas behövdes kvinnlig arbetskraft och dagis för deras barn.

Dagisen var den också arkitektplanerad och dessutom en mycket ovanligt en. Den kallades Los Dados, tärningarna. I var och en av dem fanns det en grupp på 10-12 barn och deras fröken. Tiden har dock uppenbarligen gått förbi detta eftersom numera i Los Dados finns ingen dagis utan serviceenheten för Cruz Rojas socialarbete, målgruppen är främst barnfamiljer.

Detaljerna för vinnarkonceptet fick sedan lokala arkitekter planera. Mest känd av dessa är Turistgrevens huvudarkitekt Manuel de la Pena Suaréz. Han ritade under ett par år 17 stora byggprojekt, hotell, köpcentrum (bl.a. Yumbo), osv. men enligt sakkunskap är alla de av högt arkitektoniskt kvalit. Om man vet söka kan man hitta de sista resternaåga om den fina, femtjärniga utsiktsrestaurangen La Rotundaälldas smak.de att dé.

Arkitektens finaste projekt grusats

Hans finaste och beundrad verk har dock försvunnit nästan till intet. Det är fråga om den fina, femstjärniga utsiktsrestaurangen La Rotunda. Om man vet söka kan man hitta de sista resterna bakom restaurangen El Capitano utjämnad till parkeringsplats.

La Rotunda byggdes i form av fem cirklar i olika storlek som innesluts med varandra. Från dess sal var det ypperlig utsikt mot havet och över Playa de San Agustín där jag fotograferar soluppgången varje vintermorgon.

La Rotunda var en fantastisk byggnad men som företag var den närmast en katastrof. Ursprungligen var den en lyxrestaurang. Där hade man fina fester och all viktig representation som gällde byggprojekten. Kunderna var dessutom från Turistgrevens bungalov hotell Los Caracoles i närheten. Men de var inte tillräcklig många. Restaurangen blev av med sina stjärnor en efter en och då det var bara tre kvar sålde Greven den.

Köparen ville dock inte driva restaurang. Han ville riva den och bygga hotell istället. Det fick han dock inte eftersom tomten var reserverad för restaurang. Då stängde han restaurangen och lät den förfalla. 

I början av 2000- talet jämnades rasket i marken och blev parkeringsplats. Kvar finns några formationer som antyder var La Rotunda stod.

Svenskarna fixar strömmen

En av de första sakerna att åstadkomma var ordentlig elnät i Maspalomas. Det jobbet leddes av Lamberth Wägner som var ASEAS lokalchef för Kanarieöarna och Väst-Afrika. Han byggde elnätet hit enligt svenska normer. Det blev sannolikt bättre än det som fanns i Las Palmas. Turistgreven byggde all infrastruktur, väg, vatten, avlopp, el, telefoni. Kommunen deltog inte.

Turistgreven försökte hitta internationella investerare att bygga upp allt som planerats men intresset var sval. Samtidigt var det en grupp svenska byggmästare och en försäkringsdirektör på väg till Kanarieöarna att kolla läget. Det var försäkringsmannen Nils-Henrik Öberg som lockat kompisgruppen som kallade sig De sjus gäng hit efter att han själv upplevt markant förbättring i sin hälsa på besöket i Teneriffa. Han hade haft hjärtinfarkter och led dessutom av svår astma.  Dessutom hade han bekantat sig med tävlingsprogrammet med omslag av tre och blivit imponerad. Gruppen tittade på San Agustín och bestämde sig att här vill de bygga. De gick till Turistgrevens kontor i Las Palmas och lämnade bud.

De fick inte det som de helst ville, marken där Turistgreven hade bestämt själv bygga Los Caracoles. Däremot fick de köpa marken intill på östsidan av Playa de San Agustín, den som har blivit till Nueva Suecia.  Turistgreven säger att De sju var de första investerare som köpte av honom, vilket han aldrig glömmer.

Början av San Agustín

Villorna på Nueva Suecia är byggda i spansk bungalov stil. Men därinne är de svenska. Inredningen importerades från Sverige eftersom i Spanien fanns då inte framförallt moderna köksinredningar att köpa.

Av de De sju hade Sven Kviborg nyligen blivit färdig med bygget av Mörby centrum och sålt en del av sitt företag. Han fick leda bygget i Nueva Suecia och stannade även kvar för flera projekt. De första 24 villorna blev färdiga 1965. Kviborg anordnade en stor invigningsfest med tillkallade gäster som flögs från Stockholm samt en grupp svenska och spanska journalister.  Svenska Turistfbyrån STB tog Nueva Suecia snart i sitt program och garanterade uthyrning till investerare. Köpare var både privatpersoner och svenska företag. Nueva Suecia blev alltsammans 96 villor.

När Greven bestämde sig att inte konkurrera med sina kunder och inte bygga själv mer fick Sven Kviborg köpa även Los Caracoles så som han länge velat. 

Detta var början till San Agustín. Då var det inget mer här än, Los Caracoles, Nueva Suecia och La Rotunda .

Att övertala SAF

På norra sidan av genomfartsvägen i San Agustín finns den stora Rocas Rojas området med närmare 600 bungalovs. På framsidan finns privatsjukhuset Clinica Roca, en lång och låg byggnad med reception och förvaltningslokalerna för Rocas Rojas med en del butiker och Svenska Skolan (som dessutom innehåller tyska skolan och finska lördasskolan), sedan en större byggnad med Svenska Kyrkan och på dess bakgrund rehabiliteringsfirman Svenska Re som är nyckeln till det svenska här.

Även Svenska Re kom till tack vare Nils-Henrik Öberg med sina hälsoproblem. Han lyckades få styrelsen av Svenska Arbetsgivarföreningen SAF att grunda Svenska Re.

Påpassligt nog hade WHO strax innan publicerat undersökningen som visade att stressrelaterade sjukdomar var dubbelt ofta orsak till dödsfall i arbetet än cancer. Stress kallades på de tiden direktörssjuka. Öberg utvecklade idén om en anläggning för direktörernas rehabilitering som skulle byggas hit. Han fick finansdirektören på SAF, Sven Jungholm, bakom idén. Jungholm hade en son som led av reumatiska sjukdomar och han visste vad klimatet kan betyda.

Bevisad hälsosamt område

Man fick dessutom svenska sakkunniga att göra en undersökning om hälsosamma klimat i världen vilket visade att södra Gran Canaria var mycket lämplig. Även den svenska lagstiftningen hade nyligen gjort det möjligt att få vård utomlands eftersom resurserna hemmavid var ännu bristfälliga. Även det hjälpte till att realisera planerna.

När Jungholm presenterade planerna till SAF:s styrelse avbröt ordföranden honom innan han var färdig och bad sluta med sina dumheter. Men andra vid bordet stödde tanken och man klubbade beslutet att SAF skall investera i byggandet av Svenska Re, men därpå skulle den bli självfinansierat. Medlemsföretagen som ville vara med skulle investera också.

Detta beslut blev avgörande för San Agustíns utveckling. Besökarna i Svenska Re är dock för det mesta LO- medlemmar och andra anställda som behöver rehabilitering. Högra direktör har väl lyst med sin frånvaro.

Rocas Rojas blir till

Efter att man grundat Svenska Re kom man på att det behövs också boende för besökarna. Den tomten nära kusten som man skaffat var för liten för detta. Dessutom ansvarige läkaren för projektet ville att besökarna skulle bo i riktiga hus med kök för att slippa gå på restaurang varje dag. Han menade att husen skulle ligga i lugnt område vilket skulle gynna rehabiliteringen. De skulle även vara minst 400 meter från havet för att besökarna med reumatiska besvär inte skulle lida av havets fuktighet.

Rocas Rojas sträcker sig från de vita husen på bildens högra kant till vänstra sidan mellan Gloria Palace och Clinica Roca.

Då sålde man den kustnära tomten och köpte istället 20 hektar mark för Svenska Re och Rocas Rojas runt den. Senare en del såldes till investerare som byggde Monte Rojo nära Shopping Center och Skandinaviska Klubben. 

För att finansiera bygget behövdes investerare. Man började med en fullastad flygplan med intressenter som kom att titta på. Då var Rocas Rojas bara ritningar och kalkrutor i marken som markerade var husen skulle stå. Det var inte helt problemfritt att investera här, det var ju den tiden då Franco ledde Spanien och Tage Erlander och Olof Palme Sverige.

ABU Svängstas vd Göte Borgström var den första att skriva på. Dåvarande strikta valutaregleringen var bakgrunden till att även stadgarna på Rocas Rojas var väl så strikta. Först skulle det bara vara direktörer som få bo här. Sedan mjuknade man upp så att även alla anställda kunde göra det. Men de skulle vara anställa på företagen som investerat. Detta skulle inte vara en semesterort dit man kommen att festa och dricka. Men de flesta som kom ville ha familjemedlemmar med på resan. Då fick man mjuka upp stadgarna igen.

Vidare ville man ha möjlighet att hyra ut villorna när de inte var i egen användning. Då skrev man avtal med Sunwing som fick använda dessa hus till semesterboende. Vilket händer än idag fast med Sunwings efterföljare. Detta är förresten inte den enda bungalov område i Maspalomas där en del av villorna används privat och andra till hotellverksamhet av olika researrangörer.

Svenska inne i husen

Även Rocas Rojas med sina alltsammans 396 lägenheter är byggda i spansk stil utvändigt. Det hela blev färdigt först 1976. Men allt där inne är importerad från Sverige – i alla fall till början. Sängar, möbler, spis, kyl och frys, köksinredning, t.o.m. badrumsmöblemang. Jag har med egna händer en gång reparerat toalettstolens mekanism med en reservdel som ägarinnans son kom med från Stockholm tack vare att IFÖs handbok med numrerade delar i innandömet var kvar i huset efter alla 50 åren.

Så började det i San Agustín. Utan Svenska Re och Rocas Rojas skulle det här semesterparadiset inte vara som den är nu. Efter Nueva Suecia, Svenska Re och Rocas Rojas började också andra investerare strömma till Maspalomas, Costa Canaria.

Enligt tävlingsprogrammet skulle man planera hela Maspalomas för 12 500 sängplatser. De finns nu åtminstone 75 000. Detta är kanske orsaken till att man kan uppleva i synnerhet Playa del Inglés som något som kommit till efter oplanerad byggexplosion.

Här bilden av boken som jag använt som viktigaste faktakälla till denna bloggtext. På framkanten av den historiska bilden finns restaurangen La Rotunda som inte finns mer. Jämför gärna med artikelns första bild som tagits nära platsen för denna.