Vid kanariska vinets rötter

Kanarieöarnas vin uppskattades ute i världen ända till 1850- talet. Läs Shakespear så får du veta! Öarnas vinkultur hamnade i skymundan för nästan två hundra år pga. växtsjukdomar och handelskonflikter. Även turismen har varit en del av problemet. Nu börjar det vända. Vin från öarna har blivit exportvara igen. Det får man tacka bl.a. för bröderna Ramírez och deras Bodega Frontón de Oro. Skandinaviska Klubbens grupp besökte deras gård och jag var med.

Sama suomeksi 

http://tapanim.blogspot.com.es/2016/02/kanaralaisen-viinin-alkujuurilla.html

Resan till Bodega Frontón de Oro är i slutändan riktig krävande. När vi kommit till kanten av byn La Lelucha i Vega de San Mateo stannar bussresan. Den sista halvannan kilometer är så brant, krokigt och smalt att den stora bussen helt enkelt ryms inte där.

Vi får gå några hundra meter och vänta på taxibilarna som skulle komma. Väntan tar en god stund eftersom vi var framme tidigare än beräknad, men när bilen kommer kör den raskt i skytteltrafik till gården.

Den pratglade chaffisen är granne till vingården och man kan gissa att han har en hel del körningar dit. Hans minibuss tar nio passagerare. Visst kunde man gå den där sträckan också, några även gör det, men det kräver riktig bra kondition pga. den branta terrängen.

Gästerna är välkomna

Man tar gärna emot besökare till att bekanta sig med produktionen samt för inköp, men det kräver att man anmäler sin ankomst i förväg. Kontaktinformation finns på hemsidan

www.defrontondeoro.com

Gården är bara på åtta hektar och ligger på 1200 meters höjd från havet. Det har en viss betydelse för vinkvalitén. Läget är bra för fuktigheten och temperaturväxlingar. Det ingår både sommarens hetta, kalla vinterdagar och även frostnätter. Som bekant är norra sidan av ön fuktigare och grönskar mer än den södra där de flesta av oss  kommer ifrån. 

Vintertemperaturen går ned en grad per varje hundra meter ovanpå havsnivån, berättar bodegoren, vinmästaren, Pedro Ramírez för oss.

Den andra viktiga saken är jordkvalitén här. Alla Kanarieöarna har vulkanisk jordmån. Den är 1,5 – 15 miljoner år gammal. Kvalitén på jord varierar dock mycket på olika delar av öarna.

På de här sluttningarna har den skiktats flera gånger om under flera vulkanutbrott. Den liknar nu lecagrus. Vinrankornas rötter tränger sig fem meter ned i marken för att hämta vatten. Längs besöksvägen har man lämnat några rötter synliga för att visa detta.

Vår egen gruppledare Arne Beldau är geolog och berättar oss ingående om öns geologi. Han har t.o.m. gjort med sina kollegor i Göteborgs Universitet vetenskapliga studier om hur magnesium i jorden här påverkar kvalitén i vittvin. Kortfattat: visst gör den det!

Du kan googla hans rapport med orden ”Beldau Magnesium”. Det har även jag gjort och använder här en del av fakta från den.

Grönskaker byttes till vin

Urpspungligen odlade man här på gården olika grönsaker och frukt. Men eftersom det var svårt med vatten bestämde den nya generationen, bröderna Pedro och Juan Ramírez, för två decennier sedan att satsa på vinodling.

Först gjorde man bulkvin men sedermera har man förfinat produktionen och höjt kvalitén så att den duger nu till export t.o.m. till USA och Kanada. 

Jag skulle nog tippa att initiativrika vingrossister har en så viktig del i sammanhanget. De har ju lyckats sälja viner över Atlanten även från de andra Kanarieöarna. Vinproduktionen och kvalitéarbetet har fått också en hel del stöd både från EU, Spanska staten och Kanarieöarnas myndigheter. Det är markerat på husväggen här.

Vingårdarna på öarna är för det mesta ganska små. Förhållandena överlag gör att man måste utveckla metoder för att använda arealen och marken optimalt.

Därför har flera an vinrankorna två stammar, vilket ger dubbel skörd, åtta kilo. De med en stam får bara fyra kilo druvor. 

Druvsorterna på Kanarieöarna är endemiska, de finns bara här, inte på kontinenten. De härrör från 1500- talet då spanska erövrare började odla vin här.

Jämte vin produceras här på gården även appelsiner, plommon och körsbär. 

Men huvudprodukten är vin. Det skördas i september-oktober. När skörden är mogen blir det bråttom eftersom den måste hämtas in inom 24 timmar.

Lite om vinproduktion

Vi går in i produktionskällaren med stora ståltankar.  Först stoppar man druvorna i tankarna med skalen för saftning. Av dem pressar man de omtalade antioksidanterna och tanninerna.

Därefter följer jäsningen i de andra tankarna. Temperaturen är då viktigt att följa.

Slutbehandlingen sker i amerikanska ekfat. Där får de mogna tre eller fyra månader beroende på vilken sort som görs. Här produceras 75 000 flaskor vin per år. Det finns både större och mindre vinproducenter på öarna.

Sedan följer det som vår grupp uppenbarligen väntat mest på, avsmakning.

Konsten att prova vin

Pedro Ramírez berättar att man först skall titta på, sedan lukta på och till slut smaka vinet. I denna ordning presenteras produkterna också på bodegas hemsida. Det är också gängse sättet för vinsmakning. Pedro presenterar alla vin som smakas i tur och ordning men tyvärr den allmänna oväsen är så pass hög att de går förbi mina öron. Då får jag nöjas med det som står på hemsidan fast jag tror att det är precis det som Pedro berättade.

Först serveras en vit Semiseco, som betyder halvtorr. Jag tyckte i min amatörbedöming att den var behaglig både för utseende och för smaken, vinet var något grönaktig, smaken fräsch och blommig, angenäm strävhet.

Vocabulär för provning

Här än den sakkunnige bedömningen från hemsidan, som jag tycker träffar bra:

Vin Blanco semiseco, Vitt halvtorrt 75 cl, 13 % Vindistriktet (D.O.) Gran Canaria. Tillverkat av druvsorterna Listán Blanco, Malvasia, Albillo och Moscatel. Med gröna frukttoner, rent och klart. Vinet öppnar sig i näsan med doft av vita blommor och tropiska frukter. Det flyter lätt i munnen med balanserad surhet som ger känslan av fräschhet, tillsammans med höjdpunkt av sötma, vilken gör vinet ännu mera njutningsfullt. Det sluter sig med lätt strävhet som gör det långlivat.

Jag lär mig senare att detta ”långlivat” är en av nyckelorden i vinprovning, det är den smaken som man har sist i munnen. Jag skall sätta en länk till slutet av texten för vinsmakningskolan för dig som blir taggad.

Sedan får vi smaka en annan vitt vin som är packad i uppseende väckande, blå flaska, och heter Blanco Afrutado, på svenska vitt, fruktig. Den är sannolikt den nyaste i sortimentet eftersom den inte finns på hemsidan.

Jag blev först helt konfunderad eftersom där finns i den blåa flaskan en annan etikett, nämligen Semiseco som här bjöds från en vanlig vit flaska. På hemsidan finns däremot en annan produkt, Albillo i en vit flaska. Men den syntes inte till vid avsmakningen. För min överraskning hittar jag en Albillo på 2014 buteljering i Vivo på Shopping Center i San Agustín. Den visar sig vara en av de dyraste från denna bodega. Men kanske produceras den inte mera. Däremot finns det ingen Afrutado i Vivo.

Tillbaka till provningen.

Blanco Afrudutao öppnade sig i mitt mun ganska friskt och med strävhet men därefter tar över stark blommighet och sötma som går över min smaktröskel. Det här var den enda som jag spottade bort i ämbaren för ändamålet. Men om man gillar söta viner kan detta vara nog så bra alternativ, sötman var på inget sätt osympatisk. Den här kan vara bra till efterrätten.

Själv dricker jag sällan vita viner trots att på min tallrik finns för det mesta fisk och/eller grönsaker. Jag brukar dricka ett glas rött till min lunch.

De röda är i min smak

Därpå följer traditionella rödvinet, Tinto Tradicional, som jag ofta har köpt i mina närbutiker i San Agustín, både i shopping center och i gatuhörnet vid restaurang Loopy´s. 

Jag gillar det som matvin, lite sträv och kryddig i avslutning men på ett behagligt sätt. 

Så här står det på hemsidan:

Tradicional Tinto  – traditionellt rödvin 75 cl, 13 % Vindistriktet (D.O.) Gran Canaria. Tillverkat av druvsorterna Listán Negro och Tintilla. Körsbärsrött vin med violetta strimmor i mellanskiktet, rent och klart. De olika aromerna av druvsorterna framträder tydligt mot bas smaken av röda frukter och ett visst minne av mogningstid i ekfatet. I munnen först med lätt smak och fortsättande med smakernas perfeckta balans. Sluter sig med mild och njutningsfull strävhet. Långlivat med druvsorternas karakteristiska smak.

Det nästa är ett annat rödvin, Tintilla, som i min mun är lite friskare och mer fruktig än Tinto. På butikshyllan den är även den dyraste av Frontón de Oros viner. Här missade jag bodegas pris eftersom jag inte köpte den – vilket jag nu ångrar. Jag återkommer in vinjämförelse i ett annat blogginlägg. Den smakningen gav en del överraskningar.

Jag lånar igen hemsidans presentation:

Tintilla 75 cl, 13 % Vindistriktet (D.O.) Gran Canaria. Tillverkat av druvsorten Tintilla. Intesivt rött med violetta frukttoner på ytskiktet, rent och klart. De olika aromerna av Tintilla framträder tydligt mot bas smaken av röda frukter, någon kryddsmak och minnen av fyra månaders mogningstid i ekfat. I munnen först mycket starkt och utvecklande sig mot balansen av smaker av frukt och kryddor. Det sluter sig med en viss njutningsfull strävhet.

Till slut följer rödvinet Malpais. Ordet malpais betyder dålig jord. Detta är också ett av de dyrare vinerna i sortimentet. Med snabb provning är det enligt mig värd priset och den uppfattningen förstärks hemma.  Malpais är mitt lunchvin per skrivande stund. Jag gillar dess fylliga karaktär. Här igen hemsidans text på svenska:

Malpais (Malpais=dålig jord, lavajord) Listán prieto, Tintilla och Listán Negro. Elegant röd färg med violetta strimmor på ytskiktet, rent och klart. Aromerna av de använda druvsorterna framträder mot bas smaken av röda frukter, lite av chocklad, toffe, kaffe, vaniljefrukt med ett minne från fyra månaders mognadstid (crianza) i fat av amerikanskt ek. I munnen först med lätt smak, surhet och balans mellan olika smaken. Lämnar efter sig ett gott minne i munnen.

Dessa fem vin får vi smaka. Dessutom ingår i sortimentet också ett rosé. Det är sortimentets billigaste på butikshyllan. 

Hemsidan presenterar det så här:

Rosado Rosé 75 cl, 13 % Vindistriktet (D.O.) Gran Canaria. Tillverkat av druvsorterna Listán Negro, Negro Legítima och Negramoll. Lockande och intensivt körsbärsrött, rent och klart. Aromerna är mycket intensiva, expressiva och art bundna. Minnen av mogna frukter och läckra nyanser huvudsakligen av jordgubbar, hallon och björnbär. I munnen känns vinet generöst, krämigt, mycket fräscht och njutningsfullt, och lämnar kvar i näsan en stark fruktdoft.

Sedan gällde det bara köpa hem det som man gillade mest.

Om översättningen av hemsidans presentationstexter till svenska får jag tacka för vinkännaren och auktoriserade guiden Gracia Penttinen bosatt i Tenerife. Hon har förnämliga bloggar om vin- och matkultur på Kanarieöarna. 

Hon har besökt flera gårdar och gått kurser i ämnena vin, mat och kultur.  Rekommenderar att klicka på länken som finns i slutet av denna text. Som i min blogg hittar du fler artiklar på etiketter i katalogen vid högra sidan. Äldre texter kan du också skrolla fram, eller klicka på bloggens rubrik.

Kort vinhistorik på öarna

Vinproduktionen började på Kanarieöarna efter ockupationen av spanjorerna på 1400- talet. Vin var den viktigaste exportprodukten tack vare gynnsamma läget på Atlanten. Exporten gick till England, Nord-Europa, kontinenten i Europa, Spanska och Portugisiska kolonier i Afrika och Amerika. I hovet i Madrid bjöd man gärna på kanariska vin. Den var känd på namnet Malvasia som var den viktigaste druvsorten här.

Bakslaget kom på 1850- talet då vinpest och andra sjukdomar drabbade odlingar. Dessutom blev det konflikter mellan olika handelskompanier vilket gjorde slut på exporten. Därefter odlades vin mest på lokalt bruk. Även turistnäringens uppkomst minskade intresset för jordbruk överlag inklusive vinodlingen. 

Förändringen började för ett par decennier sedan.

Som tur det var drabbades vinodlingar här dock inte av vinlus så som det hände på kontinenten. Här har det hela tiden varit egna, endemiska, druvsorter vilket ger unikt karaktär till de kanariska vinerna. Även den vulkaniska jorden gör sitt.

Ju äldre rankorna är desto smakfullare blir vinet. De vanligaste vinsorterna är

negra común, negramoll, tintilla, moscatell, negra malvasia och listan negra.

På Gran Canaria finns numera cirka ett hundra vingårdar. Det finns flera på andra öar, i synnerhet på Tenerife. Alltsammans finns det 400 vingårdar på öarna. Produktionen och apparaturen, bl.a. it-stödet, har utvecklats med EU stöd. Kommunerna och öregeringen har också satsat på utveckling av näringen.

1999 skapades en gemensam kvalitéts- och ursprungsmärkning för odlarna på Gran Canaria, El Reglemento de las D.O. Gran Canaria. Även andra öar har sina kvalitétsmärken och dessutom har man skapat en gemensam D.O. på alla öarna. Avsikten är att på detta sätt underlätta marknadsföringen av vinerna samt kontrollera kvalitén. Man får använda kvalitétsmärken efter ansökning och kontroller.

Läs mera om Kanarieöarna vin- och matkultur här, först Arne Beldaus ny sida:

https://kanariskavingardar.wordpress.com

Sedan om från Teneriffa vinkel:

http://lainegraciasvenska.blogspot.com.es/2013/09/kanarieoarna-har-fatt-en-ny-vinregion.html

Det anordnas årliga kvalitéts tävlingar bland vinodlarna. I året 2012 tävling var det odlarna från Tenerife som kammade hem de flesta priserna, 12 av alla 16 priser! Men som allra bästa vin korades Teneguía Malvasía Aromática från La Palma. Läs mera om detta på norska här:

http://www.canariajournalen.no/Gastronomi/Kanarisk-mat/AArets-beste-vin-fra-Kanarioeyene-er-kaaret

Vinskolan:
http://www.yourwineclub.se/prova-vin/

Läs också mitt blogg:

http://tapanim.blogspot.com.es/2016/02/kanariska-viner-smakar-for-mig.html