7.2.16

Kanariska viner smakar för mig




Kanariska viner har varit mindre poppis bland turister, sannolikt pga. prisjakten och för att de är okända i Norden. Nu försöker jag rätta till detta något. Det här blogginlägget är fortsättning till mitt reportage från besöket på Bodega Frontón de Oro. Redan innan besöket började jag smaka på lokala viner efter att jag hade hittat en överraskande stor urval av dessa i min lilla närbutik. Jag har jämfört också priserna i lite större butiker och blev överraskad.

Sama suomeksi: 


Från reportaget av Frontón de Oro framgår säkert att jag inte är någon vinexpert. Men jag vill gärna gynna lokala produkter, bland dem också viner. De som jagar billigaste priser kan ha lite svårt för detta eftersom kanariska viner brukar kosta ett par euro per flaska mer än de från kontinenten. Orsaken är sannolikt att volymerna är mindre både vad gäller produktion och marknad.



På Bodega Frontón de Oro kostade vinerna 6-8€ per flaska. I min hörnbutik Supermarket Kisamar i undre våningen av restaurang Loopy´s var prisen av samma produkt knappt en euro dyrare. Mer noggrann prisjämförelse i slutet av denna text. Åtminstone jag blev överraskad.

Lilla hörnbutiken klarar sig bra

Trots allt köper jag mina vin gärna i den lilla hörnbutiken eftersom den har överraskande stor urval av lokala vin. Den stora Mercadona i San Fernando har nästan inga alls, såg EN sort för några år sedan, numera ingenting. Jag hade även för några år sedan sett en speciell hylla för de lokala vin i Shopping Center San Agustíns Vivo, men den var kortlivad. Jag räknade med att där finns heller inte mera något urval att tala om. Men när jag kollade saken mens jag skrev denna text fick jag ändra åsikt. Både i Vivo och i Spar finns ganska så hygglig urval av de lokala vinerna, 15-20 olika. Rätt skall vara rätt. Men någon specialbutik för vin har jag inte besökt.



Jag hade tagit som uppgift att prova alla röda vin hos min hörnbutik Kisamar då jag brukar dricka ett glas rött vid lunchen, vitt dricker jag sällan. Frontón de Oros produkter kände jag redan innan så de är inte med i denna jämförelse mer än i slutklämman. Läs om dem i mitt reportage från deras bodega. Där finns också kvalificerad bedömning av dem. Jag har dessutom sökt via internet fakta om de olika producenterna. Somliga är större och andra mindre av slaget.

Nu till mina modesta amatör observationerna i den ordning som jag smakat av:





Vino Frontera, Tinto. El Hierro

Producent:  Sdad. Cooperativa de Campo ”Frontera”. Priset hos Kisamar 6,95€.

Färg mörkt, klar, doften framkommer med viss strävhet, men i min mun är det inte påfallande, utan öppnar med ganska rund och fyllig smak, i slutet strävheten kommer fram, även minnet av ektunnan. Jag gillade detta som matvin.

Efteråt kollade jag även årgången i butiken (glömde skriva ned det vid köpet) och blev konfunderad. Den var nämligen från år 2008 och det är lite väl gammalt om vin härifrån. Enligt rekommendation de borde drickas inom två eller tre år.

När jag googlar om Vino Frontera framgår det att den ingår i produkterna av en stor kooperativ för 600 gårdar, som producerar många slags jordbruksprodukter, vin är bara ett av dem. Men ändå har kooperativet nästan monopol i vinproduktionen på El Hierro. Den samlar nämligen 95 % av öns druvor. Det ger inte mycket kvar till de andra. Produktionskapaciteten är 600 000 liter per år.  


Tinto som jag provat har tillverkats av druvorna Listan Negro (Negramoll)
85 %, samt Verijadiego negro och Mulata  15 %. D.O. El Hierro.

Produktionsplatsen är  byn Frontera, i mitten av El Hierro. Bodegan heter Central Vinicola Insular. Cooperativets hemsida hittar du här


Mer information från vingrossistens sida:





Volcán, Tinto, St. Brigida i Gran Canaria

Glömde skriva upp priset och årgången och Volcán är slut när jag försöker kolla saken, men den låg på 8-9€.

Färgen är underbar vacker, ljus röd med inslag till violett. Den är klar och ren. Njutning att titta på. Lukten är en aning sträv men smaken är mild, inslag av bär, men inte sött, fräsch, eftersmaken intensiv och långlivad.

Volcán är produkt av Bodega Elías M.Santos från St. Brigida, byn Monte Lentiscal,  halvannan mil från Las Palmas på höjden av 400 – 860 meter från havsytan. (Skall inte blandas med vinet Vulcán från Lanzarote.)



Detta är enmansföretag, entusiasten Elias S. Santos Guerreras livsverk. Han använder bara druvan Listán Negro i sin Tinto. Dessutom gör han ett vitt vin. Han har producerat vin sedan 2009 med sikte på kvalitén. Produktionen är modest, 12 000 flaskor per år. Vilket gör möjlighet för specialproduktioner. Kavlitétsmärkningen är D.O. Gran Canaria.

Hittar ingen egen hemsida, men Bodegas Elías M.Santos finns i Facebook. Kontkatuppgifter finns också här:



El Ancón, Tinto Joven, Tenerife, årgång 2013

Färgen är ganska mörk, smaken öppnar sig behagligt mjukt och rund, strävhet finns först i bakgrunden men kommer mera fram vid slutet. Kostar i min hörnbutik 6,95 €.

El Ancón har också en Tintilla av fyra månaders mognadstid, 4 meses enbarrica. Även där används druvsorten Listán Negro. Men det är just denna Joven med kortare mognadstid, som fått flera priser på mässor och tävlingar. Joven är ganska vanlig vintyp på Kanarieöarna. Man borde dricka det inom två år efter buteljeringen. Även de som kallas Tinto skulle drickas inom samma period, har jag fått veta.



El Ancón är samarbete mellan flera vinproducenter på Tenerife, som produceras i Bodega Momarcal Icod. Den ingår igen i gruppen Bodegas Insluares som är gruppen av öns äldsta vinproducenter. Bodegan finns i La Luz, nära öns norra flygfält och på väg till Puerto de la Cruz där turister från Norden gärna semestrar. Mer information på hemsidan:



Teneguía, Negramoll, La Palma

Priset hos min närbutik Kisamar var 7,95. Detta vin blev en av mina favoriter även om jag lyckades notera på skrivblock bara detta:

Ganska ljus rött, ingen stark doft (felet kanske i min näsa som har dokumenterad inget vidare luktsinne…), smaken fruktig, behaglig lång eftersmak.

Detta är som namnet antyder gjord av druvan Negramoll. Flaskan jag fick från butiken var årgång 2010. Då viste jag ännu inte att det skulle vara bäst att hitta en flaska som inte legat så länge i förrådet eller i synnerhet på butikshyllan. Men detta skadade inte smaken, inte heller det att vinet egentligen skulle ha kylts ned till 15° vilket jag märkte först efteråt. Det smakade gott ändå.


Bodega Tenequía är 60 år gammal vinproducent i byn Fuencalienta de La Palma, på öns södra del. Den gör flera sorter vitt och rött. På hemsidan får man veta att man är en av de producenter på Kanarieöarna som fått motta mest priser i tävlingarna. Vilket besannades även år 2012 då dess söta Malvasia korades som öarnas bästa vin. Jag gläder mig att även jag smakat rätt även om detta inte var den söta varianten!



Uppdatering 8.3.2016. Det fick mig att även att smaka på Teneguias Tinto årgång 2013, men önskar det ogjort. Det var det tillsvidare enda röda kanariska vinet som jag direkt ogillade. Det smakade för mycket åt vinäger. Notera att övre bilden är Negramoll bakre etikett, den som smakade gott, Tintos etikett här ser helt annorlunda ut.

Uppdatering 7.11.2016. Jag har nu i misstag köpt och druckit en Tinto från 2014 och det var helt ok. Uppenbarligen 2013 var en dålig vinår för denna sort.




Los Berrazales, Tinto, 2014, Gran  Canaria

Utseendet är djupt rött, med violett nyans. Smaken är behagligt sur och fruktig, avslutning är rik av smaker. Slutet var dock  överraskande lite unken.

I Kisamar var detta ett av dyraste lokala viner, 10,95 €. På det priset väntade jag mer. Redan dess flashiga etikett fick mig att tveka, men när den nu är designad av den berömde kanariske konstnären Pepe Damason så… Det läste jag nog först efteråt och smaken ändrades inte för det.


Produktionsort är ovanligt låglänt för Kanarieöarna, på havsnivån. Det vanliga är ju att vingårdarna är på bergssluttningar och ofta anser man att just det är gynnande för kvalitén. 

Bodega La Berrazales är (antingen) i samarbete (eller) en del av gården Finca de la La Laja  - hemsidan är något mångtydigt om detta. Här odlar man t.o.m. kaffe. Tradionerna på gården härrör sig från tiden innan spanjorerna. Inte illa!




Los Lirios, Tinto Joven, 2010, Gran Canaria

I hörnbutiken Kisamar kostade flaskan 8,95 €. Mina anteckningar är korta:

Färg mörk, passlig syrlig smak, i eftersmaken mycket ekfat. På denna gård är ekfaten förresten franska.


Även detta vin skulle man druckit för minst tre år sedan och kyla ned till 15°, men igen missade jag detta information på flaskan när jag började prova. Men jag märkte inget fel i vinets smak, utöver att lite fällning brukade det bli kvar i glaset – inget vidare tror jag sakkunniga skulle säga.


Bodega Los Lirios befinner sig i Monte Lestical i St. Brigida liksom tidigare nämnd Bodega Elías M Santos. Men här har man producerat vin redan från 1984, upplivat gamla traditioner med nya metoder. Detta Tinto Joven är märkt med D.O. Gran Canaria. Bodegan har även en annan produkt, Lor Lirios, Tocón,  under det nya kvalitetsmärket D.O. Islas Canarias. Båda har dock mognadstid på två monader, alltså joven båda två.

Jag hittade ingen hemsida till gården, men Facbook finns dock. Dessutom
ger sökning i nätet mer information.



Las Tirajanas,  Tinto, 2014, Gran Canaria

Färgen är riktigt vacker rött, bas smaken öppnar sig behaglig stark, ganska syrlig, lite bitterhet och ganska sträv i eftersmaken.

Hos Kisamar kostade detta 7,95 €. Jag hade redan i förhand nästan bestämt mig att visst skall detta bli min favorit. Det var ju den mest lokala av alla, producerad i min vistelsekommun San Bartolomé de Tirajana, t.o.m. i den gamla guancho huvudstaden Tunte, som också kallas San Bartolomé.

Alla som tar bilen till bergen från Playa del Inglés via Fataga måste ju köra genom denna vackra, lilla bergsby. Bodega Las Tirjanas vet också hur man tar hand om turisterna. Hemsidan är riktig fin, på tre språk, man kan besöka bodegan varje vardag kl. 10-16, och på veckosluten kl. 10-14, undantag festhelgen. Mot en mindre avgift får man en rundvandring med guide och smakprov av produkterna. Man behöver inte ens att anmäla sig i förhand.


Bodegan producerar åtta olika vinsorter. Druvorna samlas från olika delar av ön men alla odlingar ligger över en kilometers höjd från havet. Alla vin har fått en ny etikett 2014 som har som grund Herman Rorschas bläck fläck figurer för psykologiska tester. Undrar om det ökar försäljningen, omedvetandes?

Jag gav dock upp tanken att ta detta vin som min favorit, tack vare lite för starka strävheten i slutet. Jag skall strax avslöja vilka som fick den äran.







Vega de Yuco, Tinto, 2013, Lanzarote

 Stark mörk röd färg, första smaken är fyllig riktig rödvinsmak, fin sträv eftersmak.

Priset i Kisamar är en av de högsta, 9,95 €, i bodegans eget internetbutik kostar det än mer, 10, 50 €. Man har också en vinbutik som är öppen måndagar och torsdagar kl. 10-15.

Detta vin kommer från Lanzarotes vindistrikt La Geria och byn Mashdacen som ligger mer eller mindre i mitten av den långa ön cirka en mil från huvudstaden Arrife. Bodegas Vega de Yuco berättar på hemsidan att den är ett ungt familjeföretag grundad 1997. Den syftar till ekologin i all sitt arbete och har fått 14001 ISO certificat för det.



Hemsidan berättar att man syftar till ett fåtal av produkter för att hålla hög kvalité.  Men i kanariska sammanhang tycker jag att den ser mer ut som storproducent av flera olika sorter.


På internetbutiken finns 17 produkter av vilka fyra är likörer och resten av vin av alla möjliga slag. Bilderna av produktionsrummen visar också större apparatur än någon annan som jag kollat. Kvalitéts märkning är D.O. Lanzarote.


Två favoriter

Nu avslöjar jag:

Den första favoriten: Frontón de Oro, Malpais, 2013, 4 meses enbarrica, fyra månaders mognadstid.  Finns inte i min hörnbutik Kisamar just nu, men nog både i Vivo och Spar i Shopping Center San Agustín. Prisjämförelse här under mellan alla dessa tre avslöjar prisnivån. Detta var inte med i smakjämförelsen ovan men här är min tidigare bedömning:


Färg mörkt röd, klar, öppnar sig mjukt, rundigt, mångskiftat bl.a. smaken av ekfat, i den långa eftersmaken surheten kommer fram.

Sakkunnig bedömning och mer fakta hittar du i reportaget om besöket till bodegan. Detta är enligt mig deras bästa rödvin, fast jag är lite sur på mig själv att jag inte tog med den Tintilla som också smakade gott. Men då hade behövts en tredje arm att bära lådorna med. Deras Tinto Tradicionale är också ganska bra matvin.




Den andra favoriten i jämförelsen är El Ancón, Tinto Joven, från Tenerife. Joven betyder alltså inte omogen i smak! Vilket överraskade i.a.f mig.


Uppdatering 17.3.2016. Jag köpte i Spar- butiken vid Nueva Suecia en flaska Vina Nortes rödvin Tacotronte Acentejo årgång 2014 på priset 8.24€. På bodegens hemsida heter det dock Tradicional  Jag vill mena att på butikshyllan fanns det en annan flaska med beteckning Tradicional, men det finns inte alls i bodegens hemsida. Däremot där finns sex andra röda samt två vita och en rosé.


Smakupplevelsen på rumstemperatur var för att börja med behaglig, fyllig och rejäl matvin, men inget särskild kom fram. Eftersmaken var ganska starkt syrligt - inte bitter - som det brukar med kanariska viner.  Färgen är också behaglig mörk, med lite blåaktig skimmer.

Detta är också tinto joven, ung vin, som man rekommenderar att drickas i 14° temperatur. Försökte efter ett par timmar i kylskåpet. Kanske var det för lång tid eftersom smaken blev onödig syrlig.

Vino Norte marknadsförs av gruppen Bodegas Insulares Tenerife, dvs. samma grupp som säljer också El Ancón, som jag gillade mycket. Kanske någon annan av Vino Nortes röda kommer på samma nivå, hoppas.






Prisjämförelse

Jag har även gjort en liten prisjämförelse med vin i mina närbutiker, mellan hörnbutiken Kisamar och de två i Shopping Center San Agustín, Vivo och Spar. Även om de två sistnämnda ingår i samma kedja fast under olika namn finns det också intressanta skillnader i deras prispolitik.


Dessutom har jag tagit som riktmärke ett vin från kontinenten som finns i alla dessa butiker och även i såväl Systembolagets som i finska Alkos sortiment. Det råkar vara min tidigare favorit efter att det var som välkomstflaska vid inflyttning till en tidigare lägenhet här. Och vad intressant är har jag sett i olika restauranger även spanjorer att dricka den på lunchen vilket tyder på att det inte är helt fel. Den heter El Coto.



Alla jämförda produkter finns dock inte i varje butik. Flaskan är 0.75 cl. Här är hela listan, titta och grubbla!



Till slut skall nog nämnas att ingen av de lokala vin som jag smakat av hör till de s.k. stora i gourmé klassen, vilket framgår också av priserna. Däremot är de alla hyfsade matvin, ingen var riktig bottennapp. Somliga var snäppet bättre än de andra. Smaksakerna hör också till det som man inte skall tvistas om, du är din egen i expert i din vinsmak.

Drick lokalt när du kan

Jag sporrar att testa de lokala vinerna eftersom de andra kan man köpa flera på Systemet och Alko.


Men de lokala får du bara här. Det finns många som gillar att bila upp till bergen. En bra idé är att besöka bodegas längs vägen, smaka och köpa med. Skriv i google map ordet ”bodegas Gran Canaria” då får du flera objekt fram.

I St. Brigida finns dessutom Gran Canarias vinmuseum, där finns det gott urval av viner. Länk till det här under.

Vill du läsa mer om kanariska vin (och matkultur) på svenska klicka på detta:



Vinskolan här:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tiedätkö lisää? Kerro! Haluatko lisätietoa? Kysy!
Vet du mer? Berätta! Vill du veta mer? Fråga!