27.12.10

Mikrovågsbehandling av förstorad prostata



Det blev inte som min läkare i San Agustín trodde. Medicinsk behandling hjälpte inte livet ut. Jag fick söka till behandling att minska prostatan. I Stockholm gav läkaren mig två alternativ: traditionell hyvling eller mikrovågsbehandling. Jag valde den sistnämnda eftersom den skulle vara enklare och med färre risker. Jag fick dock erfara att metoden inte är helt problemfri den heller.

Uppatering 9.9.204: Det blev trots allt hyvling till slut. Mer om detta i slutet av texten.

Läs början av historian här
http://tapanim.blogspot.com/2010/02/nar-prostatan-protesterar.html

Tämä juttu suomeksi:
 http://tapanim.blogspot.com/2010/12/eturauhasen-pienennys.html





Jag hann använda medicinering som jag fått i San Agustín och i Stockholm drygt tre månader.

Men effekten var inte önskad. Till början gick den bra, men sedan ökade nattspring och plötslig behov alltmer. Dessutom Avodart hade en bieffekt som båda mina läkare nekat; potensen försvann och inte ens medel mot det hjälpte.

Laserbehandlig tveksamt

Min urolog i Aleris – Sabbattsberg sjukhus gav mig två alternativ: den vanliga hyvlingen eller mikrovågsbehandlingen. Laserbehandlingen används inte mera av Stockholms Landsting pga. mindre bra resultat, berättade hon.

Ärligt talat jag fick ganska ytlig förklaring vad dessa två olika var för några och vad är skillnaden egentligen. Den enda konkreta var att mikrovågbehandlingen (kallas också värmebehandling eller mikrovärmebehandling) skulle vara enklare och ha färre biverkningar. Man skulle kunna gå hem efter en timmes behandling och om ett par veckor skulle man vara kry. Jag fick en månad att överväga saken.

Jag sökte själv mer information via Internet och dessa två artiklar på svenska avgjorde:

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=8668


http://www.sinoba.se/mikrovagor-effektiv-behandling-mot-aldersforstorad-prostata/development-of-feedback-microwave-thermotherapy-in-symptomatic-benign-prostatic-hyperplasia

Summerad var det klart enligt dessa artiklar att mikrovågsbehandlingen var klart billigaste till landstinget eftersom det inte behövs operationssal utan behandlingen sker poliklinisk på en specialklinik. Resultat är lika bra som med hyvling men bieffekter är färre. (Läs gärna artiklarna via länkarna ovan!)

Långt senare stötte jag på en länk som svarar nästan på alla tänkbara frågor, läs gärna:
http://www.prostalund.com/

I Finland är denna behandlingsmetod än så länge mindre använt. Men Prostalund har informeat mig om att detta behandling kan man få i Centralsjukhuset i Vasa samt i Universitetssjukhuset i Åbo. 

Urologcentrum i Liljeholm

Det är klart att jag valde den mildare behandlingen även om hyvling är väl beprövad och bra metod den också.

Stockholms landsting använder som behandlande enhet privatkliniken Urologcentrum som finns i Liljeholm i Stockholm. De berättar om sig själva och behandlingarna på hemsidan

http://urologcentrum.se/

om mikrovågsbehandlingen under dr. Wagrells presentation.


Min läkare där är just dr. Lennart Wagrell som varit med om den läkargrupp som utvecklat den svenska metoden på Lunds universitet. Så jag var i goda händer. Han berättade innan behandlingen att 90 procent av dem lyckas bra, cirka fem procent måste återbehandlas och resten behandlas om med hyvling. Min finska läkarvän hade gett mig rådet att kolla att behandlingen kan göras om vid behov eller annan metod användas om det inte fungerar som väntad. Och det kan det ju. Han var lite överraskad av den höga procenten för lyckade behandlingar.

Kort behandling och hemåt

Hela processen tog drygt en timme. Först pratade jag med läkaren kanske tio minuter. Sedan låg jag på behandlingsbordet först med förberedelser kanske 20 minuter och den egentliga behandlingen tog drygt 20 minuter den också.

Den gick ut på att läkaren stoppade cirka en meter lång rör under lokalbedövning i urinröret till prostata/urinblåsa trakten, nålen fanns väl därinne. Det var ungefär som i andra urologiska undersökningar. Visst gjorde det lite ont i vissa lägen.

Därefter började han leda mikrovågor i nålen. Då kändes en döv, smärta som inte var så svår. Först vid slutet började jag skaka i hela kroppen, kanske därför att jag spände mig mot det ökande smärtan. Till slut blev jag som lovad ”kissnödig som en elefant”. Jag skulle hålla mig så länge det gick och till slut var jag tvungen att släppa den. Men det hör också till. (Läs närmare här http://www.prostalund.com/ )

Katetern med kran

Behandlingen avslutades med att jag fick en kateter med kran på i urinröret. Det var via den som allt lösgjord vävnad skulle komma ut medan man tömmer blåsan. Det skulle stoppa igen den vanliga vägen. Det var lätt och bekväm sätt att tömma blåsan på, faktiskt.

Med detta arrangemang kunde jag leva nästan som normalt och kom efter behandlingen hem i Stockholmsvintern med offentliga färdmedel.


Det var meningen att jag skulle av med katetern efter två veckor, men så lätt gick det tyvärr inte. I efterkontrollen togs katetern bort och jag lämnade kissprov på en mätapparat. Flödet var för långsamt och det kom inte ut tillräckligt med väska. Då fick jag katetern igen och skulle visa upp mig om en vecka.

Men även då var flödet för dålig.

Engångskatetern

Nu fick jag lära mig använda engångskateter. Man stoppar via urinröret vid varje tömning en 40 cm lång rör, tio centimeter blir utanför. När den är stoppad djupt nog börjar urin rinna. Vid prostatan och lite längre in vid slutarmuskeln finns tröskel som kan svida lite, annars går den med glidmedelförsedda rören lätt in.

(Numera finns det mer behändiga engångskatetrar - mer om dessa i slutet av texten.)


Det var snabbt lärt. Men sedan kom kallduschen. Det hade varit på tal innan att jag skulle behöva använda kateter kanske flera veckor. Men nu fick jag höra att det kan ta månader.


Det var skrämmande eftersom jag skulle ju till Gran Canaria för fyra månader. Jag hade skjutit upp resan redan på två veckor pga. försening i behandlingen och ville inte skjuta upp mer. Hur skulle jag kunna ha katetrar för så lång tid? Finns sådana som jag behöver där att få?

Dessutom hade jag trott i början att det räcker att använda katetern 3-4 gånger per dygn, men snart visade det sig att det behövs 7-8 gånger. Om jag inte använde katetern varje gång tog det en halvtimme då jag hade behov igen.

Kanariaresan prackar på

Allt detta blev klart för mig under de två veckor jag hade skjutit upp resan. Kliniken hade dessutom först beställd mig katetrar för 3-4 gångens användning per dygn. Nu gjordes en ny beställning för det egentliga behovet. Det visade sig att katetern jag skulle få var slut i förrådet. Som tur det var fanns det en annan sort. Men det skulle kliniken beställa.

Båda katetrarna var dock självvätande typ, vill säga vätskan aktiverade glidmedlet. Bra på resan där vätskan inte alltid är till hands.

Det blev stressigt att få beställningen hem i tid. Först var leveransfirmans telefon överbelastad, tutade upptaget jämt. När beställningen lyckades gällde det hålla koll på leveransen. Posten skulle leverera med transport och ringa mig innan de kommer eftersom jag hade lovat jobba som vikarie hos min gamla arbetsgivare.

Dagarna gick, posten ringde inte. Däremot ringde logistik ansvarig hos OneMed Sverige AB och undrade om de hade ringt, leveransen skulle vara framme. Jag tog taxi hem mitt i Stockholms första snökaos under stundande rusningstid. Lådorna stod framför dörren. Jag lyfte dem in och tog taxin tillbaka till jobbet.

25 kilo övervikt

Det var tre lådor som vägde tillsammans 25 kilo. Jag hade sannolikt fått både den första beställningen som var för lite och den andra som var som det skulle. Nå, det var i alla fall tillräckligt med rör till fyra månader så den pinan var borta. Egentligen betalar landstinget tre månaders bruk.


Men jag hade redan två proppfyllda resväskor med lite över 20 kilo. Norwegians kundservice sa blankt nej för 25 kilo extra när jag ringde. Man kunde kanske ta en del som extra handbagage som medicinsk material, som IATA tillåter. Det visade sig att två av lådorna rymdes inom Norwegians handbagage mått. Jag hade en kollega på väg till Las Palmas till julen som vänligt lovade ta den andra lådan som sitt extra handbagage. Sen tog jag bort från mina väskor lika mycket vikt som resterande katetrar vägde. Inga finkläder med denna gång bl.a.

Resan gick bra. Jag tömde mig tre gånger under den sex timmar långa resan medan det var ingen kö till toaletten och jag hade inget tryck. Det omvända hade varit en pina.

Här i San Agustín använde jag sedan katetrarna med rutin. Jag kunde se att mängden av vävnad minskade, till slut var det nästan inget. Jag började vänja mig med tanken att detta skulle ändå gälla de kommande fyra månader.

Katetern gjorde stop

Men efter några veckor blev det problem. Katetern ville inte gå djup nog och det kom ingen urin ut. Tidigare hade det hänt att jag hade forcerat lite att få den in, men nu gick det inte alls. Lite kom ut via normala vägen. Det började bli stressigt, nära panik. Jag skrev e-mail till kliniken om läget. Dr. Wagrell ringde tillbaka lite senare. Han lugnade mig att sådant kan det hända. Jag skulle strunta i katetern tills vidare eftersom det kan göra skada om man tvingar den in. Men försöka med normala vägen så gott den går lite oftare. Vi skulle ha kontakt om några dagar igen.


För min glädje började det rinna lättare via normala vägen utan katetern och mängderna blev större. Jag hade använt en jughurtburk på fyra deciliter för att ha koll på mängden och kvalitén. Med katetern brukade det komma cirka tre dl, nu kom det utan katetern cirka två dl. Och framförallt kom det ledigt med gott flöde och inget vävnad..

Jag slipper katetern

Efter de några dagars tankepaus menade doktorn att det inte var helt tillfredställande med mängden men om jag tömde ofta skulle det gå an. Vad som viktigaste skulle jag inte behöva använda katetern mera eftersom flödet var bra och vävnaden borta.

Det var skön musik i mina öron.

Så gick det någon vecka till. Jag var som bruklig igen hos massage med Helena Martiskainen vid Hotell Green Field i Playa del Inglés. Efter den behandlingen som var avsedd mest för att mjuka upp mina stela muskler kunde jag notera att också urin flödet hade ökat, i synnerhet under natten kom det nu närmare fyra dl per gång de tre gånger jag brukade vakna.

Jag tror jag är på vinnarstigen.


Tillägg 20.01.2011: Numera fungerar det som nästan normalt. Jag behöver tömma mig bara ett eller högst två gånger per natt. Livet leker igen.

Tillägg 10.2.2012: Ibland tömningen kan vara ganska långsamt under natten, men annars inga biverkningar pga. behandlingen.

Uppdatering 9.9.2014: Tyvärr blev det mer besvär senare. Jag fick ta hyvling ändå. Läs om det här under.

Kortare kateter
.
Det har hänt sedermera intressant utveckling om engångskatetrar som jag gärna vill förmedla vidare. Danska tilverkaren Coloplast har utvecklat en kompaktversion av sin SpeediCath, som är 33 sm lång ( istället för 40 ). Dessutom är förpackningen bara 19 cm eftersom den har teleskopfunktion. Efter användningen stoppar man katetern in igen, på med korken, och sedan kan den slängas i soporna.




Utseendemässigt liknar den stor tuschpenna, som kan stoppas i fickan eller i väskan. Sannerligen mer diskret att ha med sig t.ex. till flygplanstoaletten istället för en 40 cm lång slang.


Tillverkaren har också en speciell dagnecessär för ändamålet där man kan ha 10-15 katetrar, men vilket som helst små väska gör ju samma sak.




Dessa uppgifter har jag fått från tillverkarens svenska pr-firma. Jag har inte provat den själv ( inget behov f.t. ) men skulle mycket gärna haft dessa med på resan än de 40 cm långa föregångare.


Men om man vill ta dessa med som extra handbagage skall man nog överväga ha en väska till för ändamålet. Kompaktkateterns transportkartong är bara 35 cm x 27,5 cm x 21 cm stor och väger drygt 6,5 kilo. Mer skulle man gärna ha när det är möjligt. Handbagage får man ta oftast 10 kilo, storleken varierar något hos olika bolag.

Varför blev det hyvling ändå?

Uppdatering 9.9.2014. Jag var till att börja med väl nöjd med mikrovågsbehandlingen. Det funkade så bra. Men det blev mindre bra symptom redan efter två år och ordentligt illa på hösten 2013, tre år efter. Jag fick börja tömma blåsan allt oftare både natt och dag. Dessutom blev det allt oftare snabbt påträngande behov. Jag fick 2013 börja planera mitt liv igen efter eventuella kissbehov. T.ex. jag kunde inte drömma om att ta del av de trevliga bussresor eller vandringar som Skandinaviska Klubben i San Agustín ordnade eftersom bussarna i Gran Canaria inte har toaletter. 

Det råkade bli också läkarbesök med sedvanliga mikrovågsbilder hos Clinica Roca som visade att min prostata inte alls var mindre än innan mikrovågsbehandlingen. Med kontakt med dr Wagrell fick jag höra att så är det, mikrovågsbehandlingen minskar inte prostatan utan underlättar urinens väg ut på annat sätt. Det var en nyhet för mig. Vissa besvär som jag trodde var brock var istället följder av mikrovågsbehandlingen, som jag inte skulle bry mig om.

Min bror hade fått ungefär samtidigt med mig en vanlig hyvling i Finland. Han rapporterade att allt var bra, bara smärre problem efteråt (katetertömning alldeles efter operationen, en gång hade slutarmuskeln släppt och blåsans innehåll hade runnit ut ofrivilligt).

Nya undersökningar

Jag bestämde mig för att söka behandling igen, denna gång hoppades jag på hyvling. Jag kontaktade vårdcentralen i min nuvarande hemstad Borgå i Finland. Här går det till så att man måste besöka vanlig läkare. Man gör vissa undersökningar inklusive diverse blod- och kissprov och mikrovågsbilder. Efter en besök till får man remiss till sjukhusets urolog som bestämmer om behandlingen efter nya prov även där

Med väntetider och mellanliggande semesterperiod fick jag träffa urologen 7.8. och han beställde mig hyvling redan 19.8. Jag räknar mig som lycklig lottad även om det tog närmare fyra månader att komma till behandlingen.

Prostata hyvling

Senast då blev det klart varför Stockholms landsting gärna ville ge mig mikrovågsbehandlingen. Den tog ju bara drygt en timme och sedan fick man gå hem med egna ben. Billigt och effektivt. Hyvling är en helt annan historia.



Nöjd patient efter hyvlingen

Hyvlingsoperation var som åtgärd ganska lik den brockoperation som jag ( trots allt ) fick för två år sedan. Man kommer tidigt på morgonen till sjukhuset, får vänta trefyra timmar innan man ligger på operationsbordet. Man får ryggmärgsbedövning, som verkar som en häftig grej men är  enklare och bättre för patienten än att bli nedsövd - det fick jag förklarat och tror gärna på.

Jag fick välja musik till hörlurarna, låg på britsen och undrade när det skulle börja där bakom skynken som var på nivån av mina knäna. Efter en halvtimme frågade jag om det och fick höra att man är strax färdiga! Inte ens cd-skivan var slut. Med brockoperation fick jag lyssna på två skivor.



Borgå sjukhus har smart-tv och radio via datorn vid varje säng som kan hanteras på flera olika språk, men programmen är finska utom en internationell radiokanal.

Man hyvlade bort 50 gram av min prostata, kvar blev 20 gram. Vanlig storlek för prostatan är 20-30 gram. Själva operationen gick samma väg som mikrovågsbehandlingen, via urinröret.

Eftersköljning

Jag fick sedan ligga i uppvakningsavdelningen någon timme. När jag kunde röra tårna och benen skjutsades jag ner till vårdavdelningen. Där fortsatte man skölja blåsan via katetern. Jag hade inga nämnvärda smärtor under hela tiden, inte senare efteråt heller. Viss smärtlindring hörde dock till i medicineringen.

Jag fick sova över i sjukhuset två nätter. Första dagen tog man bort katetern och jag fick fortsätta sköljningen av blåsan med att dricka mängder av saft. När urinen började under tömningen att ändra färg från rött till gult och man konstaterade att det efter tömningen var kvar i blåsan mindre är 2,5 dl urin bestämde man att jag får åka hem.



Efterbehandlingstiden kan variera. Till sängen bredvid kom en patient ett dygn efter mig, men hemsändes ett par timmar efter mig.

Hemma fick jag fortsätta att dricka mycket för att skölja blåsan. Jag undrade att urinen fortsatte att vara ganska så rött. Tömningen gick dock mycket väl.

Operationen var på tisdag. Jag kom hem på torsdag. Men på söndagsförmiddagen minskade mängden av urin. På eftermiddagen blev det helt stopp. Enligt anvisningar var det anledning att kontakta sjukhuset. Jag fick order att söka mig till akutmottagningen.

Via akut till vårdavdelningen

Där började man igen med samma slags sköljning via kateter som jag haft på vårdavdelningen. Saft fick jag dricka i mängder igen. Det visade sig att blodet hade klumpat sig och kunde inte komma genom urinröret. Via katetern gick det bättre att skölja blåsan av alla operationsrester. 


Vätska via rör till katetern och blåsan, denna gång på akuten.

Jag kom till akuten vid kl 16. Fem timmar senare var urinen ännu lika rött som vid ankomsten, då bestämde akutläkaren att jag får stanna över natten men skulle skjutsas till vårdavdelningen. Det hade man tid först vid midnatt då det blivit lugnare på akuten. 



Under hela tiden hade jag inte fått något mat men på vårdavdelningen fick jag äntligen två karelska piroger och appelsinsaft. Oj vad gott det var!

Sköljning och hemåt

På morgonen tog man bort katetern och jag fick dricka litervis med saft igen. Urinen började så småningom bli gult och jag fick lämna sjukhuset igen efter lunchen. Inget rött har det kommit ut sedan dess men urinen är grumligare gult är vanligt.

Nu skall jag dricka 2-3 liter vätska dagligen att skölja blåsan. 



Kannvis med saft hör till dieten både i sjukhuset och hemma.

Mest besvärlig är att jag får göra nästan ingenting under en hel månad, alla tyngre lyft är förbjudna liksom arbete där man böjer sig. Vilket innebär att jag inte ens kan plocka bär just nu när bärperioden är som bäst! Inte ens får man bada bastu under en månad. Vilken pina för en finne!

Däremot är det noggranna råd hur man skall sköta hygienin vid genitalierna. Lätta promenader får man också göra.

Urologens efterkontroll gör man normalt efter 2-3 månader. Jag lyckades få tid till slutet av oktober eftersom nästa resa till Gran Canaria är bokad till början av november.

Är detta nu underbetyg för mikrovågsbehandlingen? Inte nödvändigtvis. Jag kanske hörde till de två procent som ingår i de patienter som man inte lyckas med. 

Inte är hyvling problemfritt den heller. Jag fick använda  droppskydd i byxorna under två månader eftersom slutarmuskeln i blåsan släppte små mängder vätska ofrivilligt i synnerhet vid rask gång. Som tur det är finns det i apotekarna och även i vanliga butiker droppskydd för men. Allra billigast är det att köpa via internet och man får gratis provexemplar att prova olika tjocklekar om man så vill.



Första delen av denna bloginlägg hittar du i arkivet på februari 2010 under rubriken När prostatan protesterar Där finns det fakta om hur offentlig och privat vård fungerar i Gran Canaria samt början av mina upplevelser med förstorad prostata. 


3 kommentarer:

  1. Hej Tapani! Vill börja med att önska dig och din vän GOD FORTSÄTTNING på det nya året.
    Läste med stort intresse om dina besvär och vedermödor med dina prostatabesvär. Du ger en mycket bra bild av situationen med ditt skrivelse. Hoppas att den märkbara förbättringen fortsätter för dig så att får uppleva en behaglig vinter på den underbara ön. Följer också dagligen din blogg då jag är nyfiken på dina dagliga foton. Förutom att du skriver väldigt bra så är du också en duktig fotograf. Känner igen bilden från i natt med raketer. Minns tydligt hur det lät i SAN Agustin kl 12,00 på nyårsnatten.
    Ha de så gott och vi höres...
    taitos@hotmail.com

    SvaraRadera
  2. Tack Taito! Trevligt att du gillar mina texter och bilder. Det går på förbättringsvägen med mig. Om du vet någon som skulle behöva engångskatetrar här be honom gärna kontakta mig. Ja har fått dem gratis, vill ge dom bort gratis, men ogärna kasta bort prima saker.

    SvaraRadera
  3. Nej, inte just nu, men man kan aldrig veta vilka behov som kan uppstå... Du kanske kan sälja dem på marknaden i Arguineguin...

    Vi höres...

    SvaraRadera

Tiedätkö lisää? Kerro! Haluatko lisätietoa? Kysy!
Vet du mer? Berätta! Vill du veta mer? Fråga!